Hur svårt kan det va?
Känner mig ljust nu: arg, irriterad, ledsen... :// Mest ledsen av dom 3 tror ja.
Ja bjuder till massor & försöker & ja... men vad får ja tillbaks? Ingenting!
Ångrar nu det ja gjorde i går, att ja skickade dom där smsen.
Ångrar det massor för en sån som du är inte värd det, märker det nu.
Så behandlar man inte en människa, som luft, som att den inte existerar.
Så gör man inte! du skulle bara veta hur det känns för mig ljustnu!! =(
Du som alltid fått mig på bra humör, alltid fått mig & skratta förut & ja bara varit du.
Nu känner ja inte igen dig alls.. Du är helt förändrad, som en helt annan människa.
Fattar inte...Har ja gjort nått fel? Kan då inte komma på att ja gjort nått fel.
Jag har bara varit mig själv hela tiden & det är inget ja kommer sluta vara.
Men du är då verligen inte dig själv, du är helt förändrad.
Saknar ditt gamla du, hut du brukade vara förut, hur snäll & rolig du var.
Hur du fick mig & skratta & hur du fick mig på bra humör när jag kände mig nere.
Saknar våra långa telefonsamtal, alla gånger vi skrattat, alla gånger vi gjort nått roligt.
Trots allt så finns det en person jag saknar & det är den gamla du.
Varför kunde du inte fortsätta vara som du brukade? Man ska ju vara sig själv & ingen annan.
Men nu är du någon helt annan. & det är ingen bra person, tvärtom.
Om ändå gamla du, så som du brukade vara förut kunde komma tillbaks.
Men undrar samntidigt om det är nått fel på mig? Om det är därför du beter dig så här.
Men nej det är du som är helt förändrad, inte jag.
Måste inse nu att du nog inte kommer förändras, att ditt gamla du nog inte kommer tilbaks.
Men säger det igen, Saknar ditt gamla du.
Ja bjuder till massor & försöker & ja... men vad får ja tillbaks? Ingenting!
Ångrar nu det ja gjorde i går, att ja skickade dom där smsen.
Ångrar det massor för en sån som du är inte värd det, märker det nu.
Så behandlar man inte en människa, som luft, som att den inte existerar.
Så gör man inte! du skulle bara veta hur det känns för mig ljustnu!! =(
Du som alltid fått mig på bra humör, alltid fått mig & skratta förut & ja bara varit du.
Nu känner ja inte igen dig alls.. Du är helt förändrad, som en helt annan människa.
Fattar inte...Har ja gjort nått fel? Kan då inte komma på att ja gjort nått fel.
Jag har bara varit mig själv hela tiden & det är inget ja kommer sluta vara.
Men du är då verligen inte dig själv, du är helt förändrad.
Saknar ditt gamla du, hut du brukade vara förut, hur snäll & rolig du var.
Hur du fick mig & skratta & hur du fick mig på bra humör när jag kände mig nere.
Saknar våra långa telefonsamtal, alla gånger vi skrattat, alla gånger vi gjort nått roligt.
Trots allt så finns det en person jag saknar & det är den gamla du.
Varför kunde du inte fortsätta vara som du brukade? Man ska ju vara sig själv & ingen annan.
Men nu är du någon helt annan. & det är ingen bra person, tvärtom.
Om ändå gamla du, så som du brukade vara förut kunde komma tillbaks.
Men undrar samntidigt om det är nått fel på mig? Om det är därför du beter dig så här.
Men nej det är du som är helt förändrad, inte jag.
Måste inse nu att du nog inte kommer förändras, att ditt gamla du nog inte kommer tilbaks.
Men säger det igen, Saknar ditt gamla du.
Kommentarer
Trackback
